Jojobantning
Bildkälla: http://www.osterlenagar.se/osterlenagar/riamyllesack/lekar/jojo.jpg
Ett fenomen som är jättevanligt nu för tiden är jojobantning. Det kan ses som en slags ätstörning. Jojobantare är de som försöker gå ner i vikt, men faller tillbaka och går upp igen, för att sedan gå ner, upp, ner upp... Ja, ni förstår? Om detta allt vanligare problem ska jag skriva lite om i detta inlägg.
Varför är jojobantning så vanligt? Jo, ni kan ju tänka såhär. Om man ska gå ner i vikt krävs i regel ett hälsosamt kostintag i kombination med träning. Att man äter mindre än man förbrukar. Man undviker då ofta inte bara godis och kakor, utan byter även ut många baslivsedel mot mer fettsnåla/sockerfria alternativ. För många är detta en stor omställning och mat är ju faktiskt en stor del av livet för många.
Av de som hamnat i jojobantningsfällan kan det ha gått till såhär:
Anna bestämmer sig för att gå ner i vikt och tar tag i sin kost, träning och känner sig motiverad. Tills någonting tråkigt händer, hon möts av motgångar och livet känns tungt. Då är det inte lika lätt att finna motivationen och Anna faller tillbaka i matfällorna då maten inte bara frestar smaklökarna, utan även lindrar nedstämdhet och ångestkänslor tillfälligt. Så då frossar hon kanske i på tok för mycket sötsaker, choklad, chips, skräpmat etc för att må lite bättre och fly från alla jobbiga känslor för en stund. Därefter känner hon att hon förstört så mycket av sin tidigare sunda kosthållning, att hon struntar i det helt och hållet och fortsätter äta mer och röra mindre på sig. Tills motivationen åter dyker upp och Anna börjar banta igen. För att sedan hamna i samma fälla igen - det blir till en ond cirkel.
Till saken hör att många jojobantare i dag är sockerberoende. Då är det ännu svårare att hålla sig till en bra kosthållning. Precis som man kan vara alkoholist eller nikotinberoende, kan man också vara beroende av socker och således även kolhydrater i stort. Att få en sockerberoende frisk är dock inte som att behandla en narkoman. Man kan ta ifrån narkomanen drogerna, men man kan inte ta ifrån den sockerberoende maten. Visst skulle detta kanske kunna funka rent praktiskt om man blev behandlad på ett hem utan möjlighet till kolhydrater, men sådan behandling hör inte precis till vanligheterna. Sockerberoendet tas inte riktigt på allvar än. Men faktum är att människor måste äta varje dag och omger sig överallt av mataffärer, restauranger, caféer, etc. Därför är det inte lätt att göra sig av med ett sockerberoende och självklart jättesvårt att gå ner i vikt på ett sunt sätt.
Det finns inga direkta behandlingar som botar jojobantning, men jag tror mycket på att ta tag i sitt inre välmående först. Att man faktiskt mår bra i sig själv och att självkänslan inte är i botten. Bara detta är ett stort projekt i sig, men om man mår bra och lär sig att inte ta motgångar lika hårt, kan man därmed kanske avstå från att äta i ångestdämpande syfte. Psykiskt och fysiskt välmående går trots allt hand i hand.
Jag tror personligen inte på bantning. Jag tycker att man ska kasta begreppet i papperskorgen och fokusera mer på att leva hälsosamt, utan att inskränka på livskvalitén. Att äta hälsosamt och röra på sig regelbundet. Man ska få slarva i bland och äta sina gelehallon eller vad det nu må vara. Men det behöver inte vara kört för det, utan det är bara att ta nya friska tag nästa dag. För vad är några kilon hit och några kilon dit, om man inte får ha en god livskvalitét?
Har ni själva erfarenheter av jojobantning? Har ni kommit till bukt med det? Har ni tankar och funderingar kring ämnet? Kommentera gärna och dela med er av era upplevelser.
Tack för att du tog upp detta!!!..å så snabbt d gick!!L
Har ju gått upp å ner under hela mitt vuxna liv, man kommer till en gräns när man känner att nu e d fanimej nog å tar tag i vikten, jag kan va kanonduktig i 3-4 månader gå ner 15 kilo utan problem men sen...sen när jag e nöjd å ska ALDRIG mer försätta mig i den situationen å gå upp i vikt å må dåligt över d...då behövs d inte så mycket..nån som säger nått negativt lr som nu...går långtidssjukskriven sen snart två år, flyttat till ny stad å känner ingen mer än gubbens familj...nu e jag igång igen å d beror på tristessen...måste dämpa den på något sätt å för mig så finns d bara ätandet som dämpar men samtidigt får mig att må ännu sämre...så då e jag i ekorrhjulet å springer igen, runt runt å ser inga utvägar...TACK ännu en gång för att du tar upp detta!!!
Mm jojobantning känner jag igen och har upplevt. Vet om det och försöker ta tag i det på riktigt nu. Har blivit av med pepsi max beroendet iaf :)
Jo, jag är en typisk jojobantare jag med. Men jag har kommit på att varaktig viktminskning fungerar bäst (för mig i a f) genom att röra på mig mycket. Jag har satt upp ett mål att gå ner 10 kilo och det är inte lätt. Men att banta är inte längre ett alternativ, utan jag vill äta rätt sorts mat, därför är det jättekul med denna blogg! Tack för det fina inlägget. Och jag gissade på att det var en tjej! Du har lyckats med en bra balans i denna blogg!
Kram
Emilia
ja det e sant :D
Svar: Jag kommer heller aldrig försent. Nu kommer jag i tid, när jag var yngre kom jag alltid för tidigt.
Jag håller med om att sund mat och motion istället för traditionell bantning är bättre! Det får inte gå för fort när man går ner i vikt.
Jag har lidigt av detta fenomen i en stor del av mitt vuxna liv. Som ung har jag alltid varit smal, tränat och mått bra men när jag blev runt 17år slutade jag träna pga. mitt knäproblem dock hade man alltid idrotten i skolan. men efter gymnasiet så slutade jag träna och gick mest promenader osv. När jag fyllde 20år gick jag upp ett par kilo, inte pga av kosten utan att träningen blev mindre och mindre, och eftersom jag haft en bra grundkondition kräver min kropp lite mer träning för att det skall hända nått och till slut var jag fast i fällan. Idag är jag 23år och har gått ner några av de extra kilon som jag la på mig dock har jag förvanlat mycket av mitt fet till muskler och mår ganska bra, dock så har jag lite jobbigt med mina tankar som gärna vill dra ner mig i träsket igen. Så just nu tränar jag på och försöker stärka självbilden tillräckligt mycket för det är som du säger. Det är i huvudet det sitter, man måste hitta en bra balans i livet mellan sötsaker och nyttigkost och inte köra allt eller inget tänket, men det är svårt!
allt handla om lagom,,lagom är bäst.Lyssana på din kropp
